Tidigt på morgonen den 1 april lossade Elida tamparna från Las Palmas hamn, där vi legat i karantän i några veckor. Efter många dagars velande – ska vi avsegla, ska vi inte? – fattades beslutet att bege oss hemåt.
Det är inget enkelt beslut. Eftersom så gott som hela Europa stängt sina gränser, inklusive hamnar, betyder det att vi måste segla hela sträckan Las Palmas–Göteborg, cirka 2 200 sjömil, i ett svep, och bunkra mat därefter.
Det betyder också att om någon allvarlig olycka eller sjukdom skulle tillstöta längs vägen, så kan vi inte då heller söka upp en hamn. Eller om ett väderomslag skulle tvinga oss gå för motor en längre sträcka, så kan vi inte bunkra mer olja längs vägen.
Svåra beslut att fatta. Men behovet att få hem fartyg och besättning vägde tyngre, så nu är vi på väg.
Man kan ju åtminstone se det positiva i att vi inte lär behöva sitta i karantän när vi kommer hem till Sverige …
Som ni förstår och säkert har läst i våra sociala medier har ju alla våra verksamhetsplaner kastats omkull för våren, med alla inställda läger och övriga seglingar. Och nu när även Almedalen ställts in ändras även våra planer för sommarturné och uppstart av Pilgrim 2020, som i övrigt ser osäker ut i nuläget (vi återkommer mer definitivt om det).
Men vi har fantastiska – och många – trofasta vänner! Det har blivit påtagligt tydligt de senaste veckorna. Vi är överrumplade över alla glada tillrop, förböner och ekonomisk stöttning. STORT TACK, alla! Ni anar inte vad det betyder för oss! Det är tack vare detta vi ens kunde göra alla nödvändiga förberedelser för att kunna segla hem.
Åh, vad vi är tacksamma och glada över er alla, våra kära vänner! Herren ska sannerligen löna er för ert stora hjärta.
Vi är inte ”i hamn”, även rent bildligt, när det gäller ekonomin, men vi tar oss hem.
Nej, striden är inte över, för vare sig oss eller världen i stort, där vi alla, globalt, står tillsammans på ett historiskt sätt. Aldrig (sedan syndafloden?) har väl hela världen drabbats så totalt på samma sätt.
Låt oss förenas i gemensam bön om att Herren ska möta sina älskade människor med sin kärlek, tröst och omsorg.
Vi ska försöka skriva nya uppdateringar från vår färd hemåt så snart tillfälle (läs: stabil internetuppkoppling) ges. Just nu ser vädret, efter flera veckors stormande, ut att hålla sig fint ett tag. Vi får bara leva med ”gammelsjön” …
Vilket äventyr vi hamnat i, va?!
Stora och varma digitala kramar (annat är ju inte tillåtet numera) från oss alla på Elida!