Här berättar Elidas grundare, Lennart ”Tarren” Abrahamsson, om sitt liv och sitt möte med Jesus (nedskrivet i december 1989):
”Jul, jul strålande jul” strömmar ut från högtalarna på Julbåten Elida när vi just nu stävar fram mot sista hamnen, hemmahamnen Stenungsund. Snart ser jag vårt hem, som är särskilt upplyst så här dagarna precis innan jul. Jag älskar julen tillsammans med min stora familj, som blir extra stor under helgdagarna. Min hustru, Gun, och jag älskar att ha människor omkring oss, speciellt på jul när människor ofta är ensamma.
Tanken går oundvikligen tillbaka till en tid när mitt liv var sönderslaget av missbruk, konkurs och skilsmässa. Min mor hade nyligen blivit änka med en son, som bara gick djupare och djupare ner i träsket. Allt vad min far hade byggt upp, rev jag ner på några få år.
En gång alkoholist, alltid alkoholist, är länkarnas budskap. Begäret körde runt som en hushållsassistent inom mig och drev mig till delirium och fruktansvärda upplevelser. Körkortet drogs in.
Karusellen fortsatte tills jag en dag strax före jul hamnade på ett badhotell som fungerade som ”tork”. På själva julafton fick jag ett telefonsamtal med hälsningen: ”Du är ett svin!” Allt var hopplöst, det fanns inget att leva för. Jag beslutade mig för att ”klippa av” livet och hade just fått tag på tabletter, som man, så att säga, inte kunde misslyckas med.
Men på väg till mitt rum och självmordsförsöket träffades jag av ett budskap som helt förvandlade mitt liv. Just när jag passerade biblioteket, fastnade blicken på en uppslagen Gideonitbibel. Jag stannade till och läste lite förstrött. Plötsligt träffades jag av orden i den 40:e psalmen: ”Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa.” Gällde detta verkligen mig?
En stund senare satt jag i ett hörn inne i matsalen och åt jullunch, när det plötsligt kom in en präst, som skulle hålla julbön. ”Elände”, tänkte jag, ”det går inte att smita ut.”
Jag hade aldrig haft mycket till övers för religiösa människor, men detta var något annat. Här mötte jag budskapet om att Gud älskade mig, om ”en Frälsare som är född för dig, Tarren”.
Ja, så sade han naturligtvis inte, han kände ju inte mig. Men budskapet var så levande och personligt till mig att det gick rakt in i mitt hjärta.
Följande morgon satt jag på julotta i en fullpackad kyrka. ”En Frälsare är född för dig, Tarren.” Hörde jag rätt? Budskapet träffade mig rätt in i hjärtat igen.
Det var två julottor denna juldag, så jag var med på nästa julotta också. Det fanns elva kyrkor i Tranås och den juldagen gick jag från kyrka till kyrka för att ”dricka” av det levande vatten jag alltid sökt.
Vaktmästaren i Pingstkyrkan hälsade mig med orden: ”Välkommen, broder!” Jag tittade på honom två gånger – jag hade aldrig haft någon broder, han måste ha tagit fel. Men idag har jag en jättestor släkt som är på väg mot himmelen.
Det som hände på insidan den där märkliga julhelgen kan ibland vara svårt att förklara. Det var något helt övernaturligt, ett mirakel. Det malande begäret var som bortblåst och jag kände mig helt fri. Jag gick upp till överläkaren och bad om att få åka hem, trots att jag skulle få insulinbehandling, elchocksbehandling, osv. Han undersökte mig, såg mig i ögonen och sade: ”Här måste det ha hänt ett under.” Skakningarna och abstinensen var helt borta.
På väg till stationen mötte jag vaktmästaren i Pingstkyrkan igen och jag tänkte att han förstår nog vad som har hänt mig, så jag började berätta. Helt plötsligt ropar han så att halva Tranås hörde det: ”Du har blivit frälst, broder!”
Jag reste hem till ett kaos och borde egentligen ha varit bekymrad. Men hela vägen hem var det som om skarvarna på rälsen sjöng: ”Du har blivit frälst, du har blivit fräst.” Efter sju månader var jag på grön kvist, alla gamla skulder var rensade och jag var skuldfri – både affärsmässigt och andligt.
För några år sedan talade jag till en stor samling läkare som deltog på en kurs. De frågade vad det var som gjorde att jag kunde bli helt fri från begäret. När jag funderade på svaret, flödade sångtexten genom mig: ”Genom blodet har han frälst mig.”
Genom Jesus fick jag uppleva ett kemiskt och andligt under. Jag fick nytt blod i mina ådror, jag fick del av den himmelska blodgruppen och det gamla var förgånget – något nytt hade kommit. Genom sin död på korset bar Jesus iväg all vår synd och sjukdom och genom sin uppståndelse upprättade han oss till att bli Guds barn.
/Tarren